Tåg

Tjena soldater!

Efter ridturen. Lite snöig om tassarna :3

Idag var Fahimah helt underbar! Go och glad och jättejättemysig! Vi red ut men tog en längre tur än vanligt. Denna turen blev på unger 1½ timma med ganska mycket klättring i slutet. Travade på två raksträckor där hon fick tåga på i sin egna takt. Slutade med att hon tog galopp, men då saktade vi ner då hennes ligament, leder, ben osv inte riktigt är SÅ van vid den här sortens belastning (alltså med ryttare på ryggen). Så annars var det bara skritt. Skritt är det bästa för den otränade hästen!

Hon har dock en liten låsning i höger bak, men det skulle Anna knäcka till ikväll. Så de nästa 3-4 dygnen blir mycket markarbete. Imorgon har hon dock vila då hon jobbade på riktigt bra idag och jag kan nästan slå vad om att hon kommer ha lite träningsverk!

På väg tillbaka mötte vi Anna som hade ridit ut för att möta oss, och då fick jag veta att hennes svåger höll på att skotta upp ena åkern så vi fick en jättestor ridbana! HELT UNDERBART! Passar nu när Fahimah börjar komma igång och kunna arbeta henne på volt. Lite svårt nu då vi bara haft gårdsplanen och den är inte så stor.

Nästa helg blir det iallafall clinic i Råneå med Carsten Nihlén! Ska bli galet spännande! Få lite tips och idéer om hur man ska gå tillväga nu med Fahimahs träning också. Längtar!

Vet inte om det bara är jag men jag tycker Fahimah börjar se lite bättre ut i kroppen nu än vad hon gjorde när vi började. Känns kul!

Förövrigt så går trickträningen framåt också! Smakat lite på bugningen. Ska jobba mer med det nu när hon inte kommer kunna ridas i några dagar!
Önskar jag kunde ha med mig någon som kan ta kort! Är som svårt att ta kort själv när hästen följer efter en hela tiden! Haha! Men nu ska jag göra middag!

Liten fågel!

Oh ja!

Tjena soldater!

Den här veckan måste jag säga har varit väldigt bra! (förutom igår då det gick lite dåligt på jobbet).
Mysiga uteritter med mina fina Fahimah. Idag red vi ut med Anna och Bayron. Var väldigt kul, och det tyckte nog Fahimah med för hon var jättepigg och ville hela tiden gå först!
Nu har Anna också köpt in mer munkpeppar åt Fahimah så nu är hon sitt gamla goa glada jag igen. Var lite jobbigt där när hon bara var jättestoig och bitchig.

Helgen bjuder på häst, middag och jobb. Imorrn och lördag blir det stallet och pappa med familj kommer hit på lördag och ska äta middag hos mig. Jobbar på söndag vilket säkert kommer kännas piss, men det är väldigt bra ob så jag klagar inte.

Tänk att vi snart är inne i mars månad på 2012. Känns helt sjukt! Längtar till sommaren, men mest till hösten/vintern då Hästcentrumet öppnar! Ska bli spännande!

Liten fågel!

Speaking my mind

Vet ni. Jag blir alltid så förvånad hur ignoranta människor är egentligen. I allt!
Jag har fått uppleva mycket skit, blivit av med vänner osv, bara för att jag inte är rädd för att säga vad jag tycker och tänker. Och stå fast vid det också!

Det finns ett fåtal (och då menar jag FÅTAL) människor som verkligen står på min sida. Jag får ofta höra att jag är en sån som har mycket skinn på näsan och backar inte bara för att samhället vill att jag ska det.
Många verkar inte kunna hantera att jag faktiskt använder käften jag har och säger det jag tycker. Är det så fel att vara stark mentalt? Och nej, jag är inte feminist, men jag ser inte problemet i att vara en stark självständig kvinna. Men folk verkar vara rädda för det?

Jag har ser folk säga en sak, och sedan göra EXAKT tvärt emot vad de sa.. Det om något kan få mig att bli vansinnig. Folk verkar vara så rädda för att bli dömda att ha ett eget tycke att de följer efter så fort någon vänder på kappan. 

Jag hatar att följa strömmen. Vad är meningen med det? Ska jag vara en hjälplös tjej som inte kan stå på egna ben? Nej. Jag vägrar! Jag är mig själv, helt fullt ut. Oavsett vem jag umgås med. Och jag vet inte, men det känns som att vissa inte klarar av det. Jag är inte pryd och använder fina ord, jag svär som en jävla sjöman och bryr mig inte om folk tycker att jag är för burdus. För sån är jag.

Min mamma har lärt mig att man ALDRIG ska låta någon annan bestämma vad man själv tycker. Många faller för grupptrycket, jag gjorde det när jag var yngre. Men när jag blev äldre och säkrare på mig själv som människa har jag insett att det funkar inte. Jag mår inte bra av att dalta med andra för att få deras samtycke. Folk ska tycka om en för den man är, inte för den man utger sig att vara. Vilket uppenbarligen är väldigt svårt. 

Kommer aldrig glömma den gången jag tappade en av mina bästa vänner, bara för att jag sa sanningen och stod för det jag sa. Medan andra sa i princip samma sak men klarade inte av att hålla sig till det de sa. Så där står jag och ser på hur dessa människor helt plötsligt "ändrar" sig pga att de inte vill bli av med sin vän.
Jag kommer aldrig förlåta dessa människor för det sveket. A.l.d.r.i.g. 

Jag kommer aldrig vika mig för samhället. Jag kommer alltid stå vid mitt ord. Och jag kommer alltid vara mig själv.

Men är det såhär världen ska se ut. Jag säger bara. Come at me bro.

Jomenassåja

Tjena soldater! 

Kanske på tiden att det skrivs något här efter mitt insjuknande i aids, cancer, tbc osv osv. (Akut bronkit är väl ungefär samma sak va?)

Som sagt, jag har varit jäättesjuk i 2½ vecka. Säng/soffliggande nästan hela tiden. Ergo, inte mycket stall (eller blogg).
Envisades med att åka till stallet en dag men det tog ut sin rätt dagen efter..

Idag var jag iallafall i stallet och jag måste säga det, FYFAN SÅ SKÖNT!
Fahimah var en riktig bitch i fredags, totalt ofokuserad och bara reste sig, sparkade och bockade. Men idag var hon riktigt gullig, som hon brukar! Lite hade hon och säga till om men, sån är hon, inte så mycket att göra åt saken!

Vi tränade från marken först och det gick så bra och så fort så jag plockade på henne utrustning och så tog vi en skrittur! Mysigt som tusan(!) och jag fick många goda skratt.
Fahimah som normalt är stabil och modig var helt plötsligt jätteskvättig och allt var läskigt. Hon satte sig nästan på rumpan när det kom en tant med påsar i handen som lät. Trodde för ett ögonblick att jag skulle få hästen över mig men det gick bra.

När vi kom över vägen och in i skogen var hon som sitt vanliga supercoola jag. Skrittade förnöjt, knastrande snö under hovarna, fåglar som sjöng, soligt och lagomt kallt, men bäst av allt, inte ett ljud från vägen eller dylikt. Bara jag, hästen och naturen. Det! Må jag säga är ren terapi för själen!



Nu när jag är frisk igen så ska jag också lägga upp en plan för Fahimahs igångsättning. Som det sett ut nu har det som bara varit. Men känns som att det borde struktureras upp mer, självklart. (Jag har bara varit lat.)

Nu ska jag dock "hit the hay" så att säga. Är trött som ett cp!
Rock on! Osv!

Liten fågel!